Är den finlandssvenska litteraturen en ankdamm? Och hur öppna är egentligen dammluckorna mot den rikssvenska pölen? Vi pratar med Ylva Perera, doktorand i litteraturvetenskap och litteraturredaktör för Hufvudstadsbladet, om relationen mellan den finlandssvenska scenen och vår, idag och igår. Hagar Olssons beskrivning av den finlandssvenska författarens situation på 50-talet, Deleuze och Guattaris tankar om en mindre litteratur och Elmer Diktonius besvikelse över sina samtida landsmäns bristande politiska engagemang diskuteras.
Panelsamtalet ägde rum på Nordisk kulturkontakts bibliotek i Helsingfors den 27 februari 2025, i samarbete med Nordisk Kulturkontakt och Kritikbyrån.
Nästa stopp för Nordenturnén: Helsingfors! Vi pratar nationalromantik nedanför Runebergstatyn, försöker dricka Vichyvatten på Kämp i dagdrivarpoeternas fotspår och besöker skrytbiblioteket Ode och blir deprimerade över Sveriges kulturpolitiska underlägsenhet. Sedan träffar vi kritikerna Daniel Wickström Grönroos och Martina Moliis-Mellberg på den legendariska restaurangen Kosmos, för ett ingående samtal om villkoren i den finlandssvenska litteraturvärlden. Hur stora stipendier kan man få egentligen? Slutligen, över varsin Karhu, hamnar vi i samspråk med en svensk litteraturkritiker som bestämt sig för att emigrera till Helsingfors, och som redan börjat ta deras pengar.
I sista delen från Norge reser vi norr om hela Sverige och landar i Tromsö. Lyra pratar sig varm om ett av den skandinaviska litteraturhistoriens mest undanskymda prosagenier: Cora Sandel. Sedan går vi hem till Henrik Nor-Hansen, i norska litteraturkretsar (o)känd som ”Henrik who??”, en buddhistisk oljekritiker som seglat jorden runt i tio år och karikerar vår tids individualism genom ett helt eget formspråk. Henrik berättar om sin långsamma skrivprocess, och sina försök att förstå vår tids självsvåld och självbedrägerier. Har samhället verkligen ingen framtid? Och hur hemskt är det egentligen i Stavanger?
Vilka skillnader och likheter finns det mellan den norska virkelighetslitteraturen och den svenska autofiktionen? Tillsammans med Frode Helmich Pedersen, kritiker och professor i Nordisk litteratur, diskuterar vi fiktionskontrakt och verklighetshunger i ett livesamtal från Bergens litteraturhus. Frode förklarar varför verklighetslitteraturen ska ses som en epok snarare än en genre. Och så kastar vi en blick in i kristallkulan: vad kommer efter autofiktionens kanske snart avslutade tidsålder?
Medan det stormar om podden på svenska kultursidor går Gästabudet i landsflykt till Norge, vårt ljuva grannland där böcker aldrig reas ut och sågning kallas för ”slakt”. Vi kommenterar på skitsnacket i sociala medier och förtydligar våra tankar om sågningspriset. Därefter går vi ut i Bergen, till Knausgårds legendariska Café Opera, för att testa våra fördomar om den norska litteraturvärlden på Frode Helmich Pedersen, professor i Nordisk litteraturvetenskap och kritiker. Han berättar hur författare försörjer sig i Norge, vad det innebär att ”nulles” och om Bergens egen litterära scen.
Detta är det första av tre avsnitt om norsk litteratur och kritik, och inledningen på Gästabudets Nordenturné under våren 2025.
Kan AI ersätta Gästabudet? Vi bjöd in Andrea Nordwall, konstnär och doktorand i maskinteknik, för att hjälpa oss luska i tekniken. Är kulturjournalistik bara en floskelfabrik, som lika gärna skulle kunna genereras av GPT? Hur bra är AI-genererad teater, kan Chat GPT bli en okej terapeut och borde script börja rädda dåliga översättningar? Dessutom pratar vi om Magnus Dahlströms deep fakes och Liftarens Guide till Galaxens föregripande av den fadda algoritmsmaken.
I slutet av avsnittet tillkännages vem som tar hem priset Årets sågning 2024, och vinnaren rings upp för en intervju.
Gratisavsnitt! Lyssna här eller i valfri podtjänst, och prenumerera här för att få tillgång till alla andra avsnitt.
Andrea Nordwall som barn. Bild AI-genererad av Andrea Nordwall.
Medverkande: Gästen Andrea Nordwall, samt Mikaela Blomqvist och Lyra Ekström Lindbäck.
Vi tar tempen på kritikklimatet genom att diskutera årets mest vettlösa hyllningar (vem kan säga varför Titanic flöt?) och vilket trubbel vi har hamnat i efter våra egna sågningar. Sedan lämnar vi kultursveriges svettiga bastu och dyker ner i det befriande kalla vattnet av årets nominerade recensioner: fem på olika vis berömvärda kritiker som tagit sig an allt från historiska missuppfattningar till författarrollens mediala koketteri. Vinnaren avslöjas i nästa avsnitt!
Liljestrand skriver ner ”Mejl” med lika delar schwung som bekymrat intresse för samtidslitteraturens allmänna tillstånd. Inte en mening lämnas åt slumpen i denna hantverksskickliga och roliga recension, som visar hur en rejäl sågning också kan väcka läsarens nyfikenhet på en bok.
Koncist och folkbildande använder Ekbom två nyutgivna böcker om senantiken för att vederlägga en utbredd, sekelgammal och missvisande bild av kristendomens relation till det romerska kulturarvet. Glimten i ögat anas mellan de spränglärda raderna.
Med stort mod tar sig Kindstrand an den svåra uppgiften att kritisera en bok där författaren berättar att han utsatts för sexuella övergrepp som barn. Recensionen är så subtilt utförd att den vid första anblick knappt framstår som en sågning, men med förödande elegans vänder den tillbaka berättarjagets egna självtvivel mot boken och visar hur koketteriet kommer i vägen för uppriktigheten.
Klarsynt och föredömligt tydligt skär recensionen rakt igenom en uppblåst hype. Med konkreta, jämförande exempel demonstrerar Håkansson varför Ravns häxskildring brister. Hon låter sig inte förföras av den skimrande prosan, utan genomskådar hur en stelnad, förment radikal litterär estetik har förvandlats till kitsch.
Slarvet när en världsberömd klassicist ska ges ut på svenska avtäcks här av en glänsande stilist med expertkunskap. Genom att beskriva Beards bok som en vacker flicka i en ful klänning aktualiserar Sixtensson den viktiga diskussionen om förlagsredaktörens ansvar.
Fira jul med Gästabudet! Tillsammans med vår gäst, författaren och SvD-redaktören Josefin de Gregorio, låter vi litteraturen påminna oss om högtidens misär och mirakel. Relationsångest hos Helle Helle, familjeklaustrofobi hos Thomas Korsgaard och födelsens dödsstämning hos T.S. Eliot – kan det bli mysigare? I detta årets sista avsnitt blickar vi också tillbaka på 2024. Hur många plus får det svenska litteraturåret?
Tillsammans med kulturjournalisten Ulrika Knutson och poeten Erik Lindman Mata upptäcker vi Aleksandra Kollontaj: världens första kvinnliga minister. En briljant agitator och visionär feminist som var Sovjetunionens ambassadör i Sverige. Hur kom det sig att hennes liv sparades, när Stalin avrättade hennes gamla älskare? Och vad betyder det egentligen att kärlek ska vara som ett glas vatten?
I andra delen av avsnittet (efter några fler glas vin) diskuterar vi hennes novellsamling ”Arbetsbiens kärlek”. Ulrika bjuder på kalsongforskning och Erik förklarar varför Kollontaj inte är någon utopiker. Vi pratar om orena kvinnor, svartsjuka, den stora kärleken och viljan att bevara en värdighet inför sig själv. Prenumerera här!
Medverkande: Gästerna Ulrika Knutson och Erik Lindman Mata, samt Mikaela Blomqvist och Lyra Ekström Lindbäck.
Per Hagman har flyttat hem till Johannes, ett kvarter som i klassisk Hagmansk anda har något både sjaskigt och rikt över sig. Med Agri, Mikaela och Lyra pratar han om sin nya bok, ”Johannes och du”, som handlar lika mycket om kvarteret som om barn- och föräldrarelationer. Vi diskuterar vad som utmärker en riktigt bra kvarterskrog, vad det innebär att ha ett hem i världen, och så går vi till botten med varför det är så fruktansvärt ont om själfulla kvarter i Stockholm.
I den andra delen besöker vi Patrick Modianos förlorade ungdomskaféer, Kate Zambrenos Brooklyn och Lars-Mikael Raattamaas sprawl. Vi pratar om nostalgi, hundar och det förlegade i språkmaterialismen, och så berättar Per Hagman om hur han anklagats för att hata den svenska poet som han kanske i själva verket håller allra högst.
